Frida

Kläder är det bästa jag vet. Det döljer de som finns och tillför det som inte finns, formar och lyfter, förminskar och förstorar. Kläder än nästan som make up. Så till er killar som vill ha "naturliga tjejer" får nog bli tillsammans med Eva med lövet.

Äntliiigen har jag hämtat mammas gamla oranga symaskin. Som jag har tjatat! Dock så fick jag punga ut med 700 spänn eftersom det var på reparation. Hrmf

Har en del ideér i huvudet som jag tänkt göra till verklighet. Börjar nu med en plommonröd klänning med draperi, liknande BAKS gråa kjol. Blir mkt intressant med tanke på att jag inte sytt sedan syslöjden i 7an.

Ska fixa laddare till kameran så jag kan lägga upp nån bild när jag är klar.

Hane!

Kan inte beskriva lyckan när jag bläddrade igenom Vagabond's höstcollection och upptäckte den länge glömda skönheten, Snowjoggers! Fick ett par ljusblåa på en fest för nått år sedan och gick sedan inne med dem hela kvällen. ( Tur att det var fest och man hade högre smärtgräns än vanligt eftersom de va 2 strl för små..)

Dessa svarta går på 600 pix och jag börjar spara genast. Har man dessa klarar man alla väder!
Och måste jag påminna om Napolen Dynamite?

Jag har alltid haft en förkärlek till hjortar, och en dag för länge sedan gick jag in på en affär och såg en sån här klisterdekoration som man klistrar upp på väggen, just formad som en hjort. Jag köpte henne på studs för en 3-hundring och slängde upp henne på min vita vägg. Jag började kalla henne för Hjorten Hjördis.
Där blev hon min trogna vän i 2 år innan hon sedan fick plats på väggen bakom toan där hon pratar stilla ord till sina motspelare på andra sidan ringen.
Efter dess har jag sett otaliga hjortgrejer, tapeter, tavor, porslinshuvudet, tyger etc etc, och har väl blivit smått less.
Nu har jag hittat nått i hästväg, dock även i mördarväg. Denna får man säkerligen inte ta med sig på flyget.


$180 får du punga upp med. Eller så köper du bara en kniv och skär upp fingrarna.

Min älskade Hjort Hjördis. Ursäkta den kassa bilden.

Har nu påträffat en ny favoritdesigner, Ninii heter märket och Annica Paulsson heter geniet.
Upprullade tshirtarmar blandat med höga midjor. Slapphet möter kvinnlighet.
Kolla in här: http://mode.feber.se/feber/tag/ninii

Hennes hemsida: http://www.ninii.com/

En otrolig inspirationskälla. Hoppas mammas gamla oranga husqvarna blir fixad snart så jag kan sy en kjol jag med. Finns inga som passa ute på stan eftersom jag har en kroppsform som normalt sett inte SKA passa i pennkjolar.. men skam den som ger sig, jag skall hava en.

Tog ett besök på Edge-festivalen i Torsdags för att se på när Deportees skulle spela. Kommer dit och pang boom så kommer jag in i en värld full med 16-18 åringar med total stilkoll. I och med Edgens "estetiska inrikning" så är det klart att Umeås kanske mest estetiskt klädda personer kommer dit, och allt blir så mycket mer tydligt.
Men vars får dessa 16-18 åringarna sitt vett ifrån? Hur kan de INTE klä sig fult?
Korta klänningar med tillhörande secondhand-fynd, lager på lager med cardigans och sjalar, och snygga unga ben var det som syntes mest. Naturligt snygga allihopa, inget gelé här inte!

Jag vet ju själv hur det var när man var 15 ( låter som om jag är 83 år gammal, känner mig iof så nu när jag ser vilken skillnad det är i världen idag och då) och man inte hade ett hum på vad som såg bra ut och inte.
Man hade på sig Fruit of the loom-tröjor, savannbyxor ( hellst med kjol över) och sportskor. Ett och annat adidas och puma-märke användes och den fejkade tatueringshalsbandet blev utnött.
Det är inte så att jag är stolt över att ha haft denna period i mitt liv, men det är inte heller så att jag vill vara utan den. Att få se hur ful man var då och hur snygg (!) man är nu är underbart, och man ser hur mkt man utvecklats. Men vad ska dessa modemedvetna ungdomar titta tillbaka på? Sina snygga ögonbryn och a-formade klänningar?

När jag sedan stod där, Deportees spelade Damages Goods och tjejerna flockades runt, så slog det mig. " Fan vad tråkigt att vara dessa kids, att se ut som alla andra. Lika klädda allihop, hitta på nått eget för fan"

Vilket var komiskt i sig, eftersom jag hade exakt samma kläder som alla andra.

Jag har köpt min första VOGUE-tidning. Pungade ut med dryga 100-lappen, och gick sedan hem med en blandning av lycka och pengaångest. Var det värt det? Ja, jag kan ju säga att jag har läst i 4 timmar och har fortfarande kvar. Och att få se de retusherade hypade Gucci och Prada-reklamerna som man inte får se i svenska Elle, har sin charm.