Fly away, Dogge!

Har fått psykiska problem efter incidenten med den lilla hunden för ett tag sedan, då jag kickade den i magen så den flög iväg en bit. Varje gång jag ser en liten hund nu så tänker jag på hur perfekt hundens mage skulle passa över min vrist.
Igår när jag och Björn gick längst Brugata så kom det en svart liten sak springandes mot mig och jag skrek i förtjusning " KICKBALL!!".
Samtidigt som jag sa det så hörde jag hur tokigt det lät och jag försvann i en skrattattack.
Tjejen med hunden blev måttligt överraskad av mitt utbrott och även hon började att skratta.

Hunden sprang vidare, liten, bajsnödig och förnöjd.


 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0