Frida

Tog ett besök på Edge-festivalen i Torsdags för att se på när Deportees skulle spela. Kommer dit och pang boom så kommer jag in i en värld full med 16-18 åringar med total stilkoll. I och med Edgens "estetiska inrikning" så är det klart att Umeås kanske mest estetiskt klädda personer kommer dit, och allt blir så mycket mer tydligt.
Men vars får dessa 16-18 åringarna sitt vett ifrån? Hur kan de INTE klä sig fult?
Korta klänningar med tillhörande secondhand-fynd, lager på lager med cardigans och sjalar, och snygga unga ben var det som syntes mest. Naturligt snygga allihopa, inget gelé här inte!

Jag vet ju själv hur det var när man var 15 ( låter som om jag är 83 år gammal, känner mig iof så nu när jag ser vilken skillnad det är i världen idag och då) och man inte hade ett hum på vad som såg bra ut och inte.
Man hade på sig Fruit of the loom-tröjor, savannbyxor ( hellst med kjol över) och sportskor. Ett och annat adidas och puma-märke användes och den fejkade tatueringshalsbandet blev utnött.
Det är inte så att jag är stolt över att ha haft denna period i mitt liv, men det är inte heller så att jag vill vara utan den. Att få se hur ful man var då och hur snygg (!) man är nu är underbart, och man ser hur mkt man utvecklats. Men vad ska dessa modemedvetna ungdomar titta tillbaka på? Sina snygga ögonbryn och a-formade klänningar?

När jag sedan stod där, Deportees spelade Damages Goods och tjejerna flockades runt, så slog det mig. " Fan vad tråkigt att vara dessa kids, att se ut som alla andra. Lika klädda allihop, hitta på nått eget för fan"

Vilket var komiskt i sig, eftersom jag hade exakt samma kläder som alla andra.